Ben Rinnes är 840 meter högt och på dess norra sluttningar ståtar destilleriet med samma namn 213 meter över havet. Det grundades 1829 av Peter McKenzie på en bondgård. Det fanns ett mindre destilleri på bondgården före 1829 men översvämningar gjorde att man renoverade och byggde ut till ett fullskaligt destilleri. Redan efter fem år förvärvades destilleriet av William Smith & Company som snabbt ökade produktionen. Företaget gick dock i konkurs i mitten på 1860-talet och det köptes då av David Edward. 1896 drabbades området av en stor brand som ödelade stora delar av destilleriet. Renoveringen som tog några år resulterade i en omfattande modernisering. Efter tre ägarbyten köptes det av Scottish Malt Distillers 1930. Destilleriet tvingades som många andra att stänga några år under mellankrigstiden och andra världskriget. 1955 renoverades destilleriet ytterliggare vilket medförde en effektivare drift och större produktion. 1966 utökar man de tre befintliga pannorna till sex. Fyra år senare övergav man koleldningen under pannorna till förmån för det mer ekonomiska alternativet interna ångrör. 1991 lanseras den första officiella utgåvan av Benrinnes som var 15 år i Diageos Flora & Fauna serie.
Vattnet kommer från närliggande källorna Scurran och Rowantree. Malten kommer orökt från Diageos stora mältningsanläggning Burghead Maltings. Det rostfria mäskkaret i rostfritt stål rymmer åtta ton mäsk. Åtta jäskar av trä rymmer vardera 50.000 liter. De sex pannorna står tre och tre istället för parvis vilket gör att destilleringen blir en trippeldestillering. Lite förenklat kan man säga att 23.000 liter mäsk först kommer till mäskpannan som sedan vidarebefordrar en del till ett uppsamlingskar ”strong wine reciever” och en del till ett annat uppsamlingskar ”weak wine reciever”. Lågvinet, 6.000 liter, från ”weak wine reciver” går sen vidare till mellanpannan (första spritpannan) som delar upp destillatet i två delar där en starkare del ånyo går till ”strong wine reciever” Den samlade råspriten, 9.000 liter, i ”strong wine and reciever” går nu till den sista pannan (andra spritpannan) för en sista destillering. Det färdiga destillatet som nu färdats genom tre pannor håller en högre styrka än normalt med hela 76%. För att vara trippeldestillerad tappar den inte mycket i kraft under processen utan den har en fyllig karaktär tack vare pannornas utformning och vinkel på avrinningshalsarna. Fat som används är framför allt använda bourbonfat. Faten lagras sedan i någon av destilleriets tre lagerhus på området. Årlig produktion ligger på cirka 2,3 miljoner liter.
